[Snorkles]

Jag beh�ver en objektiv �sikt om den h�r ber�ttelsen. Det �r mycket viktigt att den blir perfekt.

Jag s�g n�got i �gonvr�n. Igelkotten vaknade pl�tsligt och b�rjade genast vandra l�ngs den m�rka stigen. Nerf�r en brant och in i buskaget. Den tycktes leta efter n�got. Skogsmarken var t�ckt av l�v och gr�s som hade stelnat av den bitande k�lden. Det knastrade under den lilla igelkottens f�tter, men det lilla djuret verkade inte besv�ras av det h�rda klimatet. Kvickt trampade den mellan tr�den, som reste sig likt bortgl�mda antika monument mot solen. Igelkotten drevs av en vild hunger som t�rde den n�got f�rskr�ckligt. D� och d� stannade den upp och s�g sig �ngsligt omkring, som om den visste det absurda i platsen. Igelkotten hittade till slut en k�ttbit som l�g d�dsvit vid ett krokigt tr�d. Jag s�g p� med fr�jd hur igelkotten stillade sin hunger med den d�da m�nniskan. Kadavret, som en g�ng hade varit en man vid namn Ragnar, vaknade upp h�r f�r n�gon tid sedan, jag minns inte riktigt hur l�nge sedan. Jag fann Ragnar sitta och dricka vatten nere vid min � f�r n�gra veckor sedan. Han verkade ha en osl�cklig t�rst. Jag hade en r�dsla att han skulle finna min sovplats och besudla den. Hungriga m�nniskor blir l�tt arga. Ragnar letade inte riktigt efter n�gonting, men han tittade sig omkring med r�dsla i blicken. Jag undrar vad han t�nkte. En tid senare lade sig mannen vid en gran och somnade. Eftersom jag �r en hygglig krabat, som vet vad medk�nsla �r, l�ter jag nu mindre civiliserade bes�kare festa p� liket. Bes�kare med utvecklad tankef�rm�ga, som finner kroppen, brukar inte tugga p� den. De n�jer sig oftast med att s�tta sig ner vid Ragnar prata med honom. De flesta brukar d� efter en vecka eller s�. Nu �r kroppen s�ndertrasad till oigenk�nnlighet och det �r n�stan bara det kala skelettet kvar. Det �r m�nga djur som har f�tt sina bukar m�ttade av k�ttet. Naturen har sin g�ng �ven h�r i frostdimensionen.

Jag bor ensam h�r, vilket betyder att det inte finns n�gon annan varelse vid min k�nnedom i den h�r d�da skogen, eller n�gon annanstans heller f�r den delen. Det frostbitna klimatet, som kan st�ra k�nsliga personer, �r jag av naturen resistent mot, men det �r inte d�rf�r som jag �verlever. De m�rka grenarna kan tyckas fientliga, men jag vet att de inte har onda tankar. Jag sitter p� min gr�sten och funderar ut sm� teorier om ditt och datt. Det �r bara teorier. En g�ng i tidernas begynnelse f�rs�kte jag ta mig h�rifr�n, svagsinnad som jag �r. Jag hade lessnat p� min tillvaro h�r i skogen och l�t mina sm� tomtef�tter b�ra mig p� flykt. Efter en tids vandring b�rjade tr�den bli glesare, och jag tyckte mig spana ett kalt f�lt lite l�ngre fram. Men det fanns ingen �nde p� f�ltet, man kunde inte se n�t annat �n frostigt, platt gr�s som str�ckte ut sig i o�ndlighet. Synen fick mig att stanna. Jag minns inte hur l�nge jag gick d�r p� f�ltet, f�r det tycks mig sv�rt att h�lla tiden under den h�r ilande vita himlen, men snart ville mina ben inte b�ra mig l�ngre, s� jag satte mig ner f�r att vila. N�r jag vaknade b�rjade jag vandra hem�t igen. Jag hade inte funnit n�got, och sedan dess har jag inte f�retagit mig n�got dumt igen.

Hm... Det ska vara n�t slut ocks�. F�r t�nka lite p� det.
F�rslag, tankar, kommentarer... n�nting? F�rst�r man n�nting av ber�ttelsen? �r det f�r knapph�ndig information om allt? Jag ville h�lla allt litet mystiskt s� att man f�r t�nka sj�lv ocks�. Slutet f�r inte vara mer �n ca 400 tecken, vilket �r v�ldigt lite.

[Steven Stahlberg]

Jag har listat ut att det handlar om en tomte, och antingen sa ar det post-apocalyptiskt eller sa gick tomten ut pa en motorvag eller en flygplats...? Dodade han Ragnar eller dog Ragnar av nat annat? Ar han radiak-forgiftad? Varfor dor de andra manniskorna som pratar med Ragnar? Biologisk krigforing? Och varfor pratar de med honom over huvud taget? Har ordet 'frost-dimensionen' nan sarsklid innebord, eller ar det bara en omskrivelse for vinter? valdigt svart att forsta... fast jag tycker om den, som helhet.

En igelkott med vild tarande hunger? Ocksa underligt, om du inte menar nat slags muterad igelkott...

Lite detaljer:
I borjan dar sa har du 'lilla' 2 ganger alldeles efter varann, och nanstans i mitten sa fattas ett komma eller ett 'och' - "satta sig ner vid Ragnar prata med honom".
Och kanske lite mer uppdelat i paragrafer? Men det ar en smaksak.

[strata]

[Steven Stahlberg]

Hehe, Stiven me kniven, gamla minnen fran plugget... "Ar staven styv an Steven?" tyckte mina klasskompisar var roligast...

Jag laste den igen, och det ar val ingen motorvag, det vaxer ju kort gras dar... en tundra? Strata, jag tror inte han menar Tomten, som i Jultomten, utan mera en san liten tomte fran folk-sagnerna?

I vilket fall som helst, mystik har sin plats, men for mycket av det kan latt grumla kommunikationen... Det beror pa vad du ville astadkomma - om jag inte verkar ha fattat poangen du ville fa till med 'vinjetten' ovan sa ar det kanske lite for oklart... men om jag a andra sidan ar precis sa forvirrad och mystifierad som du ville jag skulle vara, ja da ska du forstas inte andra nat!

[Impaler]

Ooga lussi wooga kussi blek binga bam bom boom.
_________________
QED, sort of.

[Rat]

Impaler....so desu ne! (I agree)
_________________
~Gio

afterglow

[strata]

�r staven styv �n steven... hahahaahahahahaha =D
_________________
Quantum materiae materietur marmota monax si marmota monax materiam possit materiari?

[Novacaptain]

Bra gjort. Handlar det om en atomisk vinter? Det verkar vara i framtiden f�r n�gon anledning. Jag h�ller med om at det l�t lite konstigt att folk satt och pratade med Ragnar.

I slutet skulle det m�jligtvis vara interessant om du gav en ledtr�d till vad som hadde h�nt och hur. Det beh�ver inte vara n�got narrerat av tomten heller - om det �r en atomisk vinter s� skulle en motorv�g med kilometriska rader av stelfrusna och br�nda bilar vara en ganska bra ledtr�d.

Du f�r lov at urs�kta min skruttiga svenska.
_________________
It's nice to be important, but more important to be nice - Scooter

[Novacaptain]

Hmm ja om man t�nker efter s� kan det ju vara rovdjur som d�dar m�niskorna...eller kylan.
_________________
It's nice to be important, but more important to be nice - Scooter

[Snorkles]

Hej och tack f�r alla era svar!

Innan jag skriver n�t annat s� vill jag bara s�ga att novellen ska vara inl�mnad p� m�ndag, s� jag vore tacksam om jag kunde f� n�gra bra kommentarer p� den nya versionen n�gon g�ng under helgen.

Nu till novellen:
Jag ins�g att historien �r lite f�r flummig, s� jag f�rs�kte g�ra den lite mer naturalistisk, och jag har arbetat mycket med den men det �r v�ldigt sv�rt att avsluta den p� ett bra s�tt, f�r jag skrev b�rjan utav ren inspiration och jag visste bara inte var den skulle sluta.

N�gon sa att meningarna �r lite f�r korta, och att det ger ett hackigt intryck. Du har helt r�tt, och jag har f�rs�kt att r�tta till det. Tack.

Det kanske vore p� sin plats med en liten f�rklaring med vad jag egentligen hade i hj�rnan n�r jag skrev novellen. Jag hade mer en k�nsla �n en en konkret tanke n�r jag skrev den. K�nslan �r ensamhet och kyla, och mystik(jag visste n�stan inte ens sj�lv vad den handlade om, det kom jag p� alteftersom).

Grundid�n var att det var en od�dlig tomte som bodde i en helt �de v�rld, frostdimensionen, som bes�ktes av vilsna djur ibland, vilka hade tappat f�rst�ndet p� den dimensionella resan. Tomten var nog ocks� galen, tror jag.

Ragnar dog av sv�lt. Tomten beh�ver inte �ta mat, han blir aldrig hungrig, av n�gon mystisk anledning. Flummigt, ja, men det var k�nslan jag ville framh�va. Jag ins�g sen att en mystisk ber�ttelse l�tt blir sv�rl�st och sv�rf�rst�lig. Den kan te sig pretenti�s, och jag antar att den �r det ocks�. Det var roligt att skriva den i alla fall.

Nu har jag allts� gjort en uppdaterad version av ber�ttelsen, som jag hoppas ska vara b�ttre. Den �r ungef�r samma, med sm� �ndringar. Det �r sv�rt att se objektivt p� en ber�ttelse som man suttit timmar med, s� jag vill mycket g�rna ha kommentarer av den typen som ni nu gett. Jag har skrivit j�ttemycket, men vet inte riktigt hur jag ska s�tta ihop alla texter, vilka jag ska ta med i novellen och vilka som inte h�ller kvaliten.
H�r �r n�gra block som jag funderar p� att ta med:


Ibland, n�r jag inte riktigt har n�t f�r mig, brukar jag s�tta mig n�gonstans och titta p� mina h�nder. De har �rr och bl�sor, och h�ger hand pryds av ett djupt jack i handflatan. Det �r m�rken av en blodig strid. En dag n�r jag gick och strosade som vanligt i utkanterna av skogen, s�g jag en varelse l�ngt ute p� det vidstr�ckta f�ltet. Det var en ovanligt kall dag, och bl�sten gick h�rt mot mannen ute p� f�ltet. ( och sen ska det h�nda n�t som g�r att de b�da hamnar i strid med varann, och tomten lyckas dr�pa varelsen tillslut.)


Det ser ut som en vass sten har g�tt loss p� h�nderna.
Jag brukar fundera ut sm� historier om var de kommer ifr�n, men om sanningen ska fram s� vet jag inte mycket om mig sj�lv. Jag har inget minne av hur jag kom hit, och jag vet inte vem jag �r, men vad �r det f�r vits med identitet egentligen? Jag �r v�l mig sj�lv och ingen annan.
Identitet �r v�l bara viktigt n�r man pratar med folk. H�r finns ingen att prata med, det h�r m�ste vara utkanternas utkant, v�rldens h�rn dit ingen kommer och d�r man �r ensam �ret om. Ensamheten bryr jag mig inte s�rskilt mycket om, den st�r mig inte, och jag lever varje dag utan bekymmer eller besv�r. Det �r ett stillsamt och tr�kigt liv.
Jag sover l�nge om dagarna och och g�r bara upp ibland och str�cker p� mig. Jag var mer aktiv f�rr, men vad �r det f�r mening i att vara aktiv egentligen? Visserligen �r det sv�rt att finna mening i n�gonting alls, om jag t�nker efter.

N�r jag inte ligger och grubblar i min h�la, �gnar jag mig �t naturforskning. Tjocka och svarta, frostiga och kalla, h�rda och luktl�sa grenar fyller skogen som tusentals sm� stelnade armar som spretar fr�n sina skapare, de f�riga stammarna, breda och varma, som ger n�ring �t sina barn. Och �verallt ligger den eviga frosten, den ur�ldriga kylan, som ett lager av fientlighet och missriktad otacksamhet. Jag har �gnat mig �t att studera dessa tr�d under en l�ng tid, huggit av grenar och k�nt p� insidan och tittat p� barken, unders�k den gr�na mossan och gr�vt upp r�tterna p� ett tr�d. Jag finner det hela v�ldigt intressant som tidsf�rdriv, men n�got intressant i sig �terst�r att finna. Jorden som omsluter allt, som utg�r marken och grunden och kullarna, �r kall och h�rd och jobbig att gr�va i.

/jag b�rjar verkligen bli tr�tt p� novellen nu. hehe. Jobbat f�r mycket med den.

[Snorkles]

och h�r �r hela novellen:

Frostriket

Igelkotten vaknar som vanligt p� morgonen och s�tter fart p� jakt efter mat. Nerf�r en brant och in i buskaget. Jakten p�g�r en stund, men till slut hittar han k�ttbiten som han letat efter. Jag s�tter mig p� en sten f�r att titta p�, ty detta �r dagens h�jdpunkt, och den vill jag inte missa.

Jag bor ensam h�r, vilket betyder att det inte finns n�gon annan varelse vid min k�nnedom i den h�r d�da skogen, f�rutom igelkotten f�rst�s. Jag inbillar mig att igelkotten �r min v�n, men den vet knappast ens om min existens, f�r jag �r en liten man som inte m�rks. Det frostbitna klimatet, som kan st�ra k�nsliga personer, �r jag av naturen resistent mot, men det �r inte d�rf�r som jag �verlever. Jag sitter p� min gr�sten och funderar ut sm� teorier om ditt och datt. Det �r bara teorier.

En g�ng i tidernas begynnelse f�rs�kte jag ta mig h�rifr�n, svagsinnad som jag �r. Jag l�t mina sm� f�tter b�ra mig p� flykt, och efter en tids vandring b�rjade tr�den bli glesare, och jag tyckte mig spana ett kalt f�lt lite l�ngre fram. Men det fanns ingen �nde p� f�ltet, man kunde inte se n�t annat �n frostigt, platt gr�s som str�ckte ut sig i o�ndlighet, och synen fick mig att stanna ett �gonblick, vilket utl�ste ett fruktansv�rt �ckel �ver mig sj�lv och mitt bristande mod. S� jag b�rjade vandra i ren protest, f�r jag t�nkte att ingenting spelar n�gon roll l�ngre; jag hade visst existentiella tankar i mitt lilla huvud. Jag minns inte hur l�nge jag gick d�r p� f�ltet, f�r det tycks mig sv�rt att h�lla tiden under den h�r ilande vita himlen, men snart ville mina ben inte b�ra mig l�ngre, s� jag satte mig ner f�r att vila. N�r jag vaknade b�rjade jag vandra hem�t igen. Jag hade inte funnit n�got, och sedan dess har jag inte f�retagit mig n�got dumt igen.

Ensamheten bryr jag mig inte s�rskilt mycket om, den st�r mig inte, och jag lever varje dag utan bekymmer eller besv�r. Det �r ett stillsamt och tr�kigt liv.
Jag sover l�nge om dagarna och g�r bara upp ibland och str�cker p� mig. F�rr var jag mer aktiv, men en vacker dag slog det mig att det faktiskt inte finns n�gon mening i att r�ra p� sig. Visserligen �r det sv�rt att finna mening i n�gonting alls, om jag t�nker efter, men vissa sysslor m�ste man bara g�ra, f�r att inte d�, som att �ta och dricka. Vatten f�r jag fr�n �n och maten fr�n tr�dens frukter. Det �r sm� frukter som vanligtvis s�kert skulle vara saftiga
och r�da, men kylan har gjort dem vita; de �r h�rda som grus och knappt �tbara.

Min �rriga, v�derbitna hand stryker �ver igelkotten som den sitter d�r och f�rs�ker bryta loss en bit k�tt fr�n den stelfrusna kroppen. Den kroppen har alltid legat d�r, som ett minne fr�n forna tider, en tid innan jag kom hit. Jag t�nker mig att det var en ensam vandrare som gick vilse i en sn�storm och f�rvillade sig till den h�r ensliga platsen, d�r han lade sig ner f�r att sova, f�r han var s�kert mycket tr�tt, men han vaknade aldrig upp.
Igelkotten, som inte verkar kunna skapa n�gra minnen, vaknar varje dag och s�ker efter mat, och varje dag finner han kroppen och f�rs�ker �ta av den, men kroppen �r h�rd som sten och obrytbar som tiden, och igelkottens vassa t�nder f�rm�r inte penetrera k�ttet. S� varje dag plockar jag en handfull b�r till igelkotten och ger honom det ist�llet. Snart �r han d�d. D� ska jag dra mig tillbaks, till det totala m�rkret i djupet av min h�la.

[Novacaptain]

Ber�ttelsen l�ses l�ttare med mindre punkter, och verkar vara mer igenomt�nkt. Tomten verkar mer �de nu (eftersom jag antog att skogen skulle vara full med djur d� jag l�ste den f�rra versionen). Mycket bra skrivet...g�r n�gra illustrationer f�r extrapoeng kanske
_________________
It's nice to be important, but more important to be nice - Scooter

[Ragnarok]

Es curioso, pero me suelo sentir inc�modo cuando la gente habla en un idioma diferente en un ambiente que se considera "p�blico". Aqu� donde vivo yo conviven dos idiomas, espa�ol y euskera, y yo s�lo conozco uno de los dos. Cuando alguien se pone a hablar en euskera cerca me da la sensaci�n de que es porque no quiere que se oiga lo que dice. No creo que sea as�, pero es una sensaci�n que tengo. Lo divertido es ver c�mo se crea una especie de ambiente cerrado, porque el lenguaje puede crear las m�s altas barreras.
Por suerte seguro que m�s de uno de por aqu� entiende toda esta verborrea in�til. Bah, a veces me dan diarreas mentales jejeje.
_________________
"Ever forward, my darling wind." -Master Yuppa
Seigetsu

[strata]

ragnarok: well the story IS in swedish, he wanted sweidsh opinions on it etc... no point in translating it to english and thus losing the point of the story just to please everybody else, that would null the point of the post completely.
_________________
Quantum materiae materietur marmota monax si marmota monax materiam possit materiari?

[Ragnarok]

yeah, well, as you can understand, I didn't knew that. If I would have known it was that, I wouldn't have said anything. But hey, unlike you, I don't speak swedish. (And I see you know spanish 1-0 for you).
_________________
"Ever forward, my darling wind." -Master Yuppa
Seigetsu

[strata]

Yeah I know, but on the other hand, if you don't know swedish then I guess you can safely assume it doesn't concern you? =D

but yeah, stating why this is in swedish instead of english would've been better.

Synopsis: it's a lovely little story. =)

�r staven styv �n steven... heheheheheheheheehehehhee
_________________
Quantum materiae materietur marmota monax si marmota monax materiam possit materiari?

[[666]Flat]

Tut mir wirklich leid, Leute, aber ich verstehe kein einziges verdammtes Wort! Obwohl ich mir unter "diarreas mentales" durchaus etwas vorstellen kann.
_________________

[strata]

flat: I thought german shared SOME similarities with spanish? I found spanish a lot easier after having studies german anyways... I guess the diarrhea is the lowest common denomenator ;P

or if you meant swedish, I'd think there's even more similarities? =)
_________________
Quantum materiae materietur marmota monax si marmota monax materiam possit materiari?

[Ragnarok]

Well, I think german has really very few similarities with spanish. The roots are radically different, being spanish a roman language. But we were invaded by the goths ('godos') once and there are some cultural influences.
_________________
"Ever forward, my darling wind." -Master Yuppa
Seigetsu

[Ragnarok]

Oh, also "diarrea mental" is something like a rant. Writing nonsense.
_________________
"Ever forward, my darling wind." -Master Yuppa
Seigetsu

[strata]

yeah mental diarrhea = spewing thoughts = ranting =)
_________________
Quantum materiae materietur marmota monax si marmota monax materiam possit materiari?

[Steven Stahlberg]

Ok, I guess it's back to english again.
Excellent second attempt, Snorkles, even cooler than the first. Mabye I'm biased now cause you explained what you're trying for, but I think I really did get that feeling from it now.

[Socar MYLES]

Well, I tried to read it...but my Swedish just ain't good enough yet.
_________________
Dignity isn't important. It's everything.

www.gorblimey.com - art